Bloggvärlden är en sjuk värld. Å andra sidan är den riktiga världen ganska sjuk också. Jag ska inte lägga mig i vad som händer där ute i cybervärlden, för jag tillhör den inte på samma sätt som vissa andra, och det är jag ganska glad för. Visst, det har sina fördelar, man tjänar mycket, får erbjudanden, jobb, upplevelser, men priset man får betala? Jag tror inte jag tycker att det är värt det.

Men i vilket fall, tänkte att jag skull vara lite öppen och bekänna lite saker för er. Det handlar om ett riktigt vardagsproblem som jag tror ingen kommer undan, nämligen komplex.

Komplex kan visa sig på många olika sätt, i mitt fall syns det knappt. Eller okej, det jag har komplex för syns, men det märks inte att jag har komplex, jag är nämligen en hejare på att dölja det för omvärlden! Jag har fått öva på det i flera år, för att blotta mina komplex gav mer krut till omgivningen. Detta ska jag inte gå in på mer, utan jag tar mina komplex istället.

1. Min mage - detta är nog mitt allra största komplex, har nog aldrig tyckt om min mage, hur mycket jag än tränar och hur jag än jobbar på det så försvinner den inte. Jag skämtar inte, ett tag mådde jag super, åt sunt och tränade en hel del, mådde hur bra som helst och gick ner jättemycket i vikt. Men magen var fortfarande kvar! Och den sitter där fortfarande, putig och degig. Jag tror inte att den kommer försvinna, jag har en "baby-mage" som mamma kallar den. Det är väl kanske lite charmigt, det är en del av mig, men det är inte kul att inte kunna ha på sig vad man vill utan att känna sig...äcklig.

2. Mitt självförtroende - på grund av tidigare erfarenheter har mitt självförtroende fått sig en allvarlig törn. Kan också vara därför jag har vissa komplex, jag har inte fått den här uppåt-knuffen som behövs för att jag ska tycka om mig själv. Men sedan gymnasiet har det växt, och det fortsätter att växa tack vare underbara människor runt omkring mig. Men jag får ofta återfall, vill bara lägga mig ner och gråta och försvinna och tycker att jag inte är värd något, att jag är ful och äcklig och vill inte leva. Men nu, istället för att bryta ihop, tänker jag på de som betyder något för mig, och tänker på vad de tycker om mig, och jag lever igen. Ni betyder!

3. Mina lår - egentligen samma som för magen, dom är så stora! Och inte muskulärt stora, bara...fett stora, haha. Blir övertydligt när jag ska köpa jeans, därför föredrar jag jeansleggins i stooooor utsträckning. Men att ha stora ben kan jag leva med mer än magen. Men det är jobbigt ändå, speciellt på sommaren när man ska exponera dem i shorts. Men liksom med självförtroendet, så är det på väg att bli bättre, och jag gilla't!

Oh well, det var min topp tre i komplex. Tro inte att jag söker uppmärksamhet eller vill att folk ska tycka synd om mig, för då mår jag bara dåligt. Kände bara att jag ville vara ärlig och skriva något som är lite olikt mig, allt har varit så positivt dom senaste veckorna så jag ville lufta något som var lite jobbigare.

Nu ska jag ut i solen och njuta av en mysig promenad innan jag gräver ner mig i mina skolböcker för lite pluggande. Härligt att vara ledig torsdag till söndag, men inte när man måste plugga, isch!

Önskar mina läsare en fin torsdag och hoppas att ni också har sol, om inte, gör det bästa av dagen ändå!

Ciao