Jaha, självklart skulle en sån här komma. Jag är lite förvånad att den kom så tidigt, men what the heck, det ska göras det med.


Såhär i efterhand har jag nog ganska svårt att avgöra vem som var min första riktiga kärlek. Jag sa ganska ofta när jag var yngre att jag var kär, men jag tror inte att jag var kär på riktigt egentligen, inte förrän den här gången.

Jag skäms inte alls över att jag blev kär i den här personen, även om nästan alla tyckte att jag var konstig som gillade honom på det sättet. Men han var, och är, en fin människa, och det var nog det som jag drogs till. I alla fall så gick vi i samma klass under år 7-9, men det var inte förrän på våren i sjuan som jag faktiskt förstod att jag var kär. Tyvärr så var jag olyckligt kär, för han var inte ett dugg intresserad av mig. Jag minns att jag flera gånger grät och hoppades att han skulle märka mig och inse att jag var där och att han tyckte om mig som jag tyckte om honom. Det hände dock aldrig...

I slutet av nian tror jag att jag började tappa intresse för honom, jag var liksom inte kär längre, men jag var ganska intresserad. Fast i den här vevan hade jag börjat blivit intresserad av en annan kille, men det är en helt annan historia. I alla fall så rann det väl ut i sanden under sommaren efter nian, även om jag träffade honom flera gånger under gymnasiet av olika anledningar. Idag är han glömd, men liksom alla som gör ett intryck på mig, så finns det en del av mitt hjärta och mitt minne som är vigt åt honom, haha!



Wow, det låter så klichéeigt att skriva det, det låter inte så illa. Vad fånigt, för då tyckte jag att det var det värsta som hände, haha! Nåväl, saker händer och man går vidare. Jag ska läsa lite Dysthe, sen väntar Mallan på gymet och sen blir det en röstlabb på skolan. Efter det?

Plugg, plugg, plugg, plugg och plugg...

Ciao