Idag är jag helt jävla...jag vet inte...lealös.

Efter matchen gick liksom luften ur mig, inget var bra längre...jag fattar verkligen inte! Förlåt människor, men just nu fattar jag inte varför alla verkar strunta i mig! VAD I HELVETE HAR JAG GJORT FÖR ONT???

Dramaqueen på hög nivå, I know, men just nu är ett sånt där tillfälle som jag mer än gärna tar min rakhyvel och använder den på andra ställen än jag borde. Jag orkar fan inte...

I morse var jag spänd och taggad på match, hade en så himla skön känsla i mig, den där pirrande nervositeten man kunde få som barn inför något spännande som skulle hända! Kände mig taggad och lika nervig men samma gång glad och ivrig som tusan ungefär...ja, ungefär fram till mitten på andra halvlek. Då gick något snett. Kan inte sätta fingret på vad det var, men något var det, och jag var död! Inte död på riktigt men det kändes inget längre. Inte ens min straffräddning på mina ynka 6 minuter som jag faktiskt fick spela kändes något...Varför?

Nej, jag har inget mer att säga, jag är en apatisk kropp med musik i öronen och ljus i fönstren och försöker hitta tillbaka till mig själv. Vi får se om det funkar! Until we meet again...

Ciao

(OBS! Bild hittad på Google!)