Okej, den här rubriken har absolut ingenting med inlägget eller mitt liv att göra just nu, men en önskan finns där inom mig.

Vadfan hände?

Vi hade matchen hela tiden, inga konstigheter alls, sen plötsligt försvann allt. Varför? Den här förlusten var otroligt bitter, och inte blev det ett uns bättre av att jag var bänkad hela matchen. Ibland kan jag tycka att tränaren gärna kan säga till innan, i alla fall i vårt fall när han tog med alla tre målvakter och bara EN fick spela. Eller okej, Jonna fick ta två straffar, inget mer. Jag älskar handboll, det gör jag, men just sådana här gånger önskar jag att jag visste nåt så kunde jag ha hittat på något annat den här kvällen. Typ gått på kören, där människorna uppskattar det man gör, även om det kan bli fel, och sprider glädje runt omkring. I slutet av dagens match fanns ingen glädje kvar. Varför, undrar jag? Och ja, jag är bitter, jag är arg, och kanske jag är en aning för mycket egoistisk just nu när jag skriver det här, men vafan? Får man inte vara det ibland? Är det bara vissa som får det?

Nä, nu ska jag sluta skriva innan jag börjar grina åt mig själv!

Sängen kallar på mig, i morgon väntar infomöte på AF. Great!

Ciao