Börjar med en liten dikt...


Slutna ögon, vinden mot min kind

Dina armar runt min midja, värmen sprider sig ut

Ett ögonblick av kärlek, så lätt förlorat

Som snön som virvlar runt min kropp, när du inte är där


Kort och konsist. I like it!

Undrar varför det är så lätt att skriva saker om kärlek egentligen? Kanske för att kärlek finns i så många olika former. Sen finns det dom som är som jag, skriver och tänker och lever för kärlek, men aldrig får det riktigt rätta. Men jag lever ändå, jag har kärlek runt omkring mig, och jag är lycklig för deras skull och för min egen, att jag kan få se deras kärlek och mellan varven glida med. Men inte själv...det har liksom inte kommit till mig än. Undrar varför...?

Ska nu ta och sätta mig i min säng med en kopp te och titta på film för att få lite ro i mina tankar, annars kommer jag bli ett vrak, som alltid!

Ha en underbar fortsatt dag kära läsare!

Ciao