Jag tolkar denna rubrik som jag vill och jag tänker då tillbaka på veckan som varit. Den här veckan har varit väldigt intensiv, den började lite halvstressigt och konstigt med en liten chock, en massa tentaplugg och ett seminarium. När tentan var klar släppte nästan allt och det var så himla skönt att det var över. Var dock lite uppstressad över sista frågan, men det var jag inte ensam om.

Helgen har varit en av de värsta känslomässiga berg- och dalbanorna jag varit med om! Jag har varit uppe ovan molnen men bara timmar senare nere på botten. Jag har varit glad, nervös, obekväm, uppskattad, älskad, ledsen, arg, besviken, förvånad och alldeles tom, allt på en och samma gång känns det som!

Alla som har varit inblandade denna vecka, på ett eller annat sätt, ska veta att allt ni gjort betyder något, även om det kanske inte verkar så, även om det känns jobbigt, även om det är positivt eller negativt, oavsett...

Det här blev ett ganska flummigt inlägg märker jag nu, men det är så det blir när hjärnan inte rikitgt vill samarbeta. Men jag vet att nu kan det bara bli bättre, jag ska reda ut allt och komma tillbaka till mitt gamla jag, då blir det nog bättre här i bloggen också!

Ciao