Ja, jag lovade er en novell idag, så här kommer första delen av novellen "Mitt hjärtas musik".

Säg vad ni tycker så kanske ni får nästa del redan senare ikväll, om inte så får ni inte veta alls hur det går!

------------------------------------------------

Rytmen i musiken ökades successivt i takt med att passet gick mot sitt slut. Snart kom det som Jennifer hade väntat på under hela veckan. Sista passet i veckan, de sista danserna. Marika ropade ut en minuts vattenpaus och Jennifer stegade bort till sin väska och tog några klunkar vatten. Hon lyckades inte dricka mycket, hon var för uppspelt. Hon skannade av rummet och hittade honom till slut. Han hade sina saker i andra änden av rummet, och innan hon hann tänka efter så var hon på väg.
   Mickel och Jennifer hade dansat på samma kurs i snart fyra månader, och hon hade märkt att han älskade det lika mycket som hon gjorde. Han lade, liksom henne, ner hela sin själ i dansen och ja, hon hade en liten crush på honom. Flera gånger hade de dansat tillsammans och han hade flera gånger valt henne framför alla andra till sista dansen. Men den här gången var det hennes tur. I alla fall var det vad hon trodde.
   När hon inte var mer än max fem meter ifrån honom så var det plötsligt någon som knuffade till henne och gick fram till Mickel. Det var Olivia. Vem annars? tänkte Jennifer. Det var allmän vetskap att Olivia var bitchig, och de flesta visste också att hon hade känslor för Mickel. Jennifer hann inte tänka så mycket mer på det för Marika ropade ut att alla skulle hitta en partner, så skulle de sista låtarna spelas. Hon såg sig om och såg Linus komma gående. Han log mot henne och hon log tillbaka. Han kanske inte var Mickel, men han var i alla fall en bättre partner än merparten av de andra på kursen. Och hon behövde inte oroa sig över att känna sig obekväm, Linus var sambo och hade en liten dotter och han älskade dem mer än allt. Det hade han ofta berättat om för de som ville lyssna. Musiken startade och det var intensivt och svettigt tills det slutligen var bara två låtar kvar. Då var det partnerbyte och tanken var att tjejerna skulle flytta till höger, men för att det var sista dansen så var det tillåtet att välja fritt. Linus ursäktade sig och gick mot en av de äldre tjejerna, Annika, trodde Jennifer att hon hette. Hon skulle precis titta efter en ny partner när Mickel stod framför henne.
- Kan man få sista dansen kanske? sa han och flinade.
- Det kan du väl få, flinade Jennifer tillbaka. De tog varandras händer och körde järnet de sista låtarna. Efteråt var Jennifer så andfådd att hon nästan hostade fram ett artigt tack för dansen innan hon gick till sina saker. Där fick hon sätta sig ner och vila innan hon kunde förmå sig att ens knyta upp skorna. Jävlar, Mickel kan dansa, tänkte hon och såg på honom. Han slängde just upp sin väska på axeln och vände sig om. Men istället för att gå mot utgången så gick han rakt emot henne. Jennifer blev alldeles paff och hjärtat började slå fortare. Att dansa var en sak, men att prata med Mickel öga mot öga? Hur tusan skulle det gå?
- Du, Jen, kan jag få prata med dig? Jennifer hoppade till och tappade nästan ena skon i backen när hon såg upp på honom.
- Ja, visst få du det, sa hon. Gör det något om jag byter om medan du pratar?
- Nej, det tror jag inte.
- Okej, vad bra. Hon började snöra på sig sina Converse och väntade. Ja, vad var det du ville då? Otroligt, var hon verkligen så bra på att prata?
- Ja, just det. Ehm, jag vet inte riktigt hur jag ska säga det, det är lite pinsamt.
- Vad kan vara så pinsamt att du inte kan säga det till mig?
- Ja, jo…okej. Han tog ett djupt andetag. Har du lust att följa med mig och min familj till dansbanan i helgen? The Donners ska spela och min syster är sjuk så vi har en fribiljett över. Vill du komma? Eller är du upptagen?
- Lugna ner dig lite nu! Jennifer skrattade. Dansbanan? Hon hade faktiskt tänkt gå, men hade ingen partner.
- Okej, men vill du? Du behöver inte bestämma på stört…
- Det är ingen fara, jag följer gärna med. Jag har inget bättre för mig ändå, sa hon och log.
- Oj, okej, vad kul! Han log med hela ansiktet. Men när ska vi hämta dig på lördag då? Min mammas kille kör så jag behöver veta så jag kan guida honom.
- Vi kan väl höras i morgon om tiden. Jag ska handla med mamma så jag vet inte riktigt när vi kommer hem.
- Okej, det går bra. Kan jag ta ditt nummer så ringer jag i morgon vid två?
- Det går fint. Jennifer log. De bytte nummer och han sade artigt ”hej då” och ”vi ses i morgon” sen gick han iväg. Kvar satt Jennifer som fastfrusen, men ändå verkade hennes kropp flyga runt i hela rummet, totalt kokande. Hade hon just tackat ja till en hel kväll med dans med killen hon var totalt nerkärad i? Ja, det verkade inte bättre.


Nå, säg nu ärligt vad ni tycker! ^^

Ni får två timmar!

Ciao