Som jag lovade i tidigare inlägg så skulle en novell dyka upp. Här är den, lite lagom somrig och romantisk. Perfekt inför sommaren!

Enjoy! :)

Hennes långa kopparröda hår böljade efter henne som en skog av tång, ganska likt den som fanns i viken vid Albins stuga. Hon kunde fortfarande minnas den söta doften av alla blommor och det surrande ljudet av humlor. Hon tänkte ofta på den sommaren. Hur hon och Albin tillsammans hade utforskat den lilla udden och lekt tjuv och polis, trots att de redan vuxit ifrån sådana barnsligheter.

   Det hade varit ett tufft jobb att övertala mamma att få åka dit, för hon hade propsat på att vi skulle åka söderut till farmor och kusinerna. Kusinerna som alltid retat henne för hon var minst och för att hon pratade konstigt. "Jävla norrlandstönt" hade de kallat henne. Det var nog tur att farmor stått på hennes sida och sagt till mamma att hon faktiskt kunde behöva lite egen tid också, och de skulle ju ändå komma norrut i slutet av juli. Till slut hade mamma gett med sig och hon hade genast ringt Albin. Albins föräldrar hade glatt sagt ja på direkten. De tyckte bara att det var bra att han fick med sig en kompis till udden, eftersom han var enda barnet. Hon hade fyllts med ett pirr i magen och i princip räknat minuterna tills de hade kommit och hämtat henne.

   Hon kände lungorna värka och tog ett kraftigt simtag och bröt ytan. Hon andades in djupt och simmade sedan bort till den lilla flotten som låg och guppade på vattenytan. Den var knappt stor nog för fyra personer men när hon var ensam var det inga problem alls. Hon hävde sig upp och la sig tillrätta. Solen värmde hennes nakna hud och hon lade sig bekvämt på mage och knäppte upp bikinibanden. Efter en stund så somnade hon på bryggan medan fåglarna lugnt kvittrade i närheten.

Hon ångrade snabbt att hon somnat när hon blev brutalt väckt av att en kaskad av vatten kom flygande och landade på hennes rygg. Hon spratt till och lyckades precis få tag i bikiniöverdelen innan hon tumlade i vattnet. Under vattnet försökte hon förgäves ta på sig den igen men avbröts av att någon tog tag i hennes höfter och pressade sig mot henne bakifrån. Hon gav till ett skrik och simmade snabbt upp till ytan för att få luft. Hon spottade och hostade och kravlade sig upp på flotten igen. Där satt hon stilla och väntade spänt medan hon knäppte på sig bikinin. Efter ett tag så dök ett huvud upp från vattnet. Hon kände genast igen den solblekta och spretiga kalufsen till hår och log.

- Gör aldrig sådär igen, jag blev jätteskraj! sa hon leende.

- Okej, i alla fall inte på ett par dagar, svarade han med ett skratt.

- Åh, pucko! skrattade hon och lade sig ner på bryggan och mötte hans blick.
- Åh, jag älskar dig verkligen, Nora, suckade han.

- Inte mer än vad jag älskar dig, Albin, log hon tillbaka och kysste honom mjukt på

munnen. Det må ha gått fem år, tänkte hon, men jag älskar honom lika mycket som den där första sommaren.


The end!