Dammet yrde fortfarande när Kelly slog upp ögonen. Hon ruskade på huvudet och skrek högt när hon kände en skarp smärta i sidan av huvudet. Handen for reflexmässigt dit och när hon tittade på den så såg hon blod rinna längs handen. Det var inte mycket, men tillräckligt för att hennes hjärta skulle hoppa över ett slag. Sedan slog det henne.
- Stefan! skrek hon men ångrade sig genast när det rasade ytterligare takplattor till golvet och dammet och smutsen fick henne att hosta kraftigt. Hon föll till backen och började tyst gråta. Tårarna grävde fåror i hennes smutsiga ansikte och hon hulkade osh hostade om vartanant. Raset hade kommit som en blixt från klar himmel, men som tur är var det kväll så bara Kelly och tre till jobbade. Stefan och hon hade gått ner till förrådet för att hämta mer papper till skrivaren när en explosion hade skickat dem båda nerför trappan. Kelly trodde att de var de enda som klarat sig då det låtit som att explosionen kommit från deras avdelning där Emma och Richard suttit kvar och jobbat. Tårarna som rann var därför även för dem. Men mest för Stefan. Hon grät mest för att hon undrade om han visste hur hon känt för honom, hur mycket dem där kyssen på firmafesten i februari hade betytt, hur mycket hon tyckte om hans skämtsamma blinkningar i fikarummet och...vänta, vad var det? Hon stelnade tvärt och lyssnade spänt.
- Är det någon där? Kelly? Det var inte mer än en viskning men ändå tycktes den höras bättre än hennes egen andning.
- Stefan! skrek hon och började röra sig bland rasmassorna. Var är du?
- Jag ser dig, Kelly! Till vänster om dig. Jag sitter fast! Hon tittade till vänster och såg honom halvligga mot en rasad byrå med foten fastkilad under ett berg av pappersförpackningar. Hon började gråta häftigt och började slita undan papperet samtidigt som Stefan försökte att inte visa hur ont det gjorde.
- Kelly, sluta, det är ingen idé, jag sitter för fast!
- Nej du ska sluta, jag har inte så mycket kvar! hostade hon och slet med en sista kraftansträngning bort det sista. Hon föll gråtande ihop vid Stefans sida. Han slog armarna om henne försökte förgäves att trösta henne.
- Kelly, sluta gråta, jag mår bra!
- Nej, det är inte det, jag är så glad att du lever, jag vet inte vad jag skulle göra om du dött, åh Stefan, lova att inte lämna mig!
- Vad pratar du om, Kelly? Jag kommer inte lämna dig! Kelly tittade upp på honom och han strök henne över kinden.
- Du...vad?
- Åh, Kelly, du anar inte hur svårt jag har haft det. Jag har älskat dig sedan du först började hos oss, du anar inte! När vi kysste varandra den där gången visste jag säkert! Men jag visste inte om du kände detsamma för mig...
- Åh, jag...jag vet inte vad jag ska säga!
- Säg bara vad du känner, så jag får veta det innan något annat händer...
- Jag kan inte säga något...
- Menar du...Längre hann inte Stefan för Kelly tog ett stadigt grepp om hans nacke och tryckte sina läppar emot hans. Inget mer behövde sägas. De kysstes mer och mer passionerat tills Stefan till slut tryckte henne ifrån sig. Han såg henne djupt i ögonen och hans egna var fyllda av tårar och upphetsning.
- Du vet, det finns inte mycket luft kvar här inne, och jag tvivlar på att de kommer att leta efter oss. Hela byggnaden har kraschat. Han gömde sitt ansikte i händerna och hon kunde höra honom snyfta. Kelly tog försiktigt hans andra hand och lade den emot hennes ena bröst. Han ryckte till och såg sedan upp emot henne.
- Jag bryr mig inte...jag har inget att återvända till...jag älskar dig, Stefan! Hon kysste hans panna. Stefan såg på henne med våta ögon.
- Älska med mig, viskade hon och började knäppa upp sin blus. Han log och hjälpte henne av med blusen. Han kröp framåt så gott han kunde och började kyssa hennes bröst. Hon smekte hans rygg under tröjan och drog av den med bestämda drag. De kysstes hett och hon lade sig ner på rygg. Hans händer letade sig ner i hennes jeans och han smekte kanten på hennes trosor. Hon stönade lågt och knäppte upp hans byxor.
När de tagit av varandra alla kläder kröp han upp på henne och de tittade varandra djupt i ögonen. De visste att de inte hade mycket tid och luft kvar, men de försökte ändå dra ut på det så mycket de bara kunde. När de nästan var nära orgasmen så började Båda två kippa efter andan och det innan så heta sexet övergick till ett mer lugnt och mjukt samspel mellan de båda. Stefan var den första som gav upp, mycket beroende på att hans fot var i så dåligt skick. Det sista han sa var "jag älskar dig, nu och för alltid!" sedan drog han sitt sista andetag.
- Jag älskar dig också, mer än något annat i världen! sa Kelly tyst och började gråta. Till det sista andetaget! Sedan blundade hon för att återförenas med sin stora kärlek.


För sista gången, kommentera! Vad tycker ni? :D

Jag dör ju av nyfikenhet snart! :)