Trött som satan är jag nu, båda fysiskt och psykiskt. Hämtade upp bror och Julia för en timme sen och har nästan precis pratat med Gail och nästan fått klart allt som behövs för mitt Visa nu! Jag kan inte fatta att det snart är dags! Om nu min lön kunde komma någon gång...

Egentligen, vad gör jag uppe nu? Klockan är fan tio över två på natten och jag har tonvis att göra i morgon! Eller ja, senare idag...måset ta en heldag på stan för att få ordning på allt. Yeez, tänk om allt bara kunde fixa sig själv, eller som jag sa tidigare idag, bara fylla i ETT papper på internet och skicka in och vips, klart! Men så enkelt är inte livet! Och inte blir det enklare. Fast...att vara med barnen på dagiset...det mina vänner, är enkelt! Eller enkelt och enkelt, det är simpelt. Man lär sig om deras olika egenskaper och man vet hur man ska ta hand om dem. Gail berättade att Alexis, en av flickorna, har sagt hela året "Can we go see Maddie?". Hur jävla gulligt är inte det? Blir alldeles varm i kroppen men samtidigt mår jag dåligt över att de inte förstår. Men det tänker jag glömma just nu och bara längta efter "mina" små älskade barn igen!

Eller okej, först ska jag sova, hehe!

Ciao



I´ll be back soon! :D